Vontobel, krönika om guld

Vontobel, krönika om guld

Den 12 november bottnade guldpriset på cirka 1445 dollar per ounce, och så sent som den 10
december, dvs för mindre än en månad sedan handlades guldet fortfarande på nivån 1460
USD/oz. I fredags stängde priset på riktiga pengar, dvs guld, nästan 7,5% högre än i mitten av
november. Den mest närliggande och intuitiva förklaringen till uppgången är oroligheterna i
mellanöstern, men sanningen är egentligen en annan. Jag skulle till och med kunna gå så långt
som att säga att den underliggande orsaken ges av teknisk analys av själva prisutvecklingen
den senaste tiden.

Guldpriset i dollar har befunnit sig i en positiv trend sedan den lokala botten på 1160 USD/oz i
mitten av augusti 2018. På vägen upp under hösten bröt priset bland annat igenom nyckelnivån
som markerade starten på den starka uppgången 2010 och vilken slutade i ett all time high
2011. Samma nivå har effektivt agerat som ett tak på guldpriset i stort sett varje år från 2013 till
2018, men nu bröts alltså denna till slut i maj 2019, trots att till exempel både aktier och dollar
visade styrka. Teknisk analys är ett sätt att försöka mäta underliggande inställning hos
investerarna samt deras faktiska finansiella flöden till tillgången. I guldets fall har marknaden
kämpat med att smälta kraschen från 00-talets extrema bullmarknad, men sakta hittat en
psykologisk botten i takt med att penningtryckandet och räntor runt nollan blivit norm i allt större
del av världen.

Under det gångna året skapades likartade bullflaggor i guldpriset både under den tidiga våren
och senhösten (samt faktiskt en liten i augusti också). Utbrotten uppåt från båda formationerna
är snarlika även om de synkrona makronyheterna varit olika. Det får mig att tänka att det inte är
oron för krig som egentligen lyfter priset utan det finns helt logiskt ett stadigt växande intresse
för guld som hedge mot myndigheternas inställning att alla problem i den verkliga världen kan
lösas med att registrera fler digitala nollor i sina virtuella databaser. I själva verket betyder det
bara att de riktiga värdena flyttas från en plats till en annan beroende på hur man är
positionerad i kedjan av likviditetsflödet från källan (centralbanken) via bankerna, låntagare och
investerare, till slutstationen (skattebetalare, sparare, pensionärer med flera).

När myndigheterna trycker valuta ger penningillusionen först en positiv impuls till den riktiga
ekonomin och därefter i stigande grad till aktier och huspriser. Historiskt har förr eller senare
priset på pengar och realtillgångar alltid justerats till sin normala relation i förhållande till den
inflaterade valutamängden. Välstånd och reala värden kan förstås inte skapas genom att lägga
till nollor på sedlar eller bankkonton, även om många har försökt. I slutänden måste löner,
råvaror och konsumentpriser ligga på en nivå som gör det möjligt att äta och bo. Om priserna på
aktier och bostäder går för långt ifrån sin jämviktsnivå måste antingen priset på aktier och
bostäder justeras ned eller löner och konsumentpriser justeras upp. Och vid sidan av dessa
faktorer ligger riktiga pengar (guld) vars pris räknat i den för tiden gällande pappersvalutan
periodvis justeras så att det finns en stabil bas att förankra valutaexeperimenten vid.

Nej, du kan som bekant inte äta guld eller på ett praktiskt sätt bo i det. Det kan du inte med
statens fiatvaluta heller. Det fina med guld är att det inte kan förstöras och eller inte skapas
särskilt mycket mer av. Det betyder att guld är perfekt lämpat att använda som löftesbas, “fot”,
när en stat lovar att inte smygbeskatta sina invånare genom att trycka stora mängder ny valuta.
Historiskt har priset på guld under långa perioder gradvis fallit i relation till mängden valuta
(accelererande mängd), för att sedan under relativt korta och intensiva korrektionsfaser
omprisas så värdet på guldlagren motsvarar värdet på (den kraftigt ökade mängden) gällande
statsvaluta.

Guld skapar aldrig någon “avkastning” på samma sätt som ett vetefält eller ett företag. Guld är
ju per definition statiskt och bevarar helt enkelt bara sin position över mycket långa tidsperioder.
Därför finns förstås ingen tänkande människa som tror att man ska placera alal sina tillgångar i
guld på lång sikt och bara vänta. Då får man både frysa och svälta och se alla andra springa
ifrån en i välstånd.

Det är istället så här det är: Eftersom det finns ungefär lika mycket guld nu som förr i förhållande
till mängden kläder, människor eller hus så kostar ett klädesplagg eller ett hus lika många gram
guld i dag som för flera tusen år sedan -- om än justerat för att just nu är guld ovanligt billigt
räknat i mängden hus, kakao eller andel av aktiemarknaden som krävs för att köpa ett kilo guld.
Det är rimligt att anta att situationen fortfarande kommer vara densamma om 10, 25 eller 50 år.
Just pga guldets statiska egenskaper kan man lätt mäta om guldet ligger högt eller lågt i
värdering i förhållande till andra reala faktorer i samhället och se hur stor potentialen till
prisförändring är för att det ska återgå till sitt historiska genomsnitt (eller tillfälligt skjuta över eller
under målet).

När världen som nu tillfälligt låtit mängden valuta skjuta i höjden och likaledes påverka priset på
tillgångar som bostäder och aktier, men inte på guld, ja då är det läge att fundera över att
parkera en signifikant del av sitt kapital i det statiska guldet, tills priset har justerats så det
reflekterar mängden valuta i omlopp. Då återgår också guldets köpkraft i termer av mängden
kläder, bostäder, transport och nöjen med mera till sin historiska jämviktsnivå och man kan byta
tillbaka guldet mot reala tillgångar. Man kan tycka att 00-talet och 10-talet var guldets årtionden,
och visst gick priset upp rejält då också. Men, givet mängden ny valuta och värderingsnivåerna
på aktiemarknaden är det sannolikt att superinvesteraren Ray Dalio får rätt i att det är 2020-talet
som verkligen blir det här århundradets decennium. Är du med på tåget?