Från marshmallows till Marshalls shallows

Från marshmallows till Marshalls shallows

den 1 augusti 2019 författare Mikael Syding

Vi har lärt oss att sötsugna småbarn, ovetandes om testets natur, som inte kan hålla sig i
femton minuter, trots att de lovats en avkastning på 100 procent, går en fattig framtid till mötes. Ungefär en tredjedel brukade misslyckas. Men idag vadar merparten av alla vuxna omkring i det allra grundaste av mentala teknikområden, och misslyckas med shallows-testet hundratals gånger om dagen, när de “bara ska kolla telefonen” var tredje minut. Vuxna. Som känner till marshmallowtestet. Var tredje minut. Som vet att deras fysiska och mentala hälsa undergrävs ju mer de jagar de tomma dopaminkickar som dagens teknikföretag lockar med för att kunna sälja onödiga prylar till massorna.

Vart är tekniken och därmed vi själva på väg? Redan på 1960-talet beskrev medieteoretikern
och filosofen Marshall McLuhan hur själva egenskaperna, snarare än innehållet, hos en
informationskanal formar mottagarna och samhället. Till exempel gör internets möjligheter till
snabbt och ickesekventiellt “informationssurfande” (ett begrepp McLuhan myntade) att vi i
tilltagande omfattning tappar förmågan, och kanske även viljan, att fokusera på de längre,
sekventiella och djupare resonemang vi tidigare tillgodogjorde oss från böcker. Idag har
Alexander Bard tagit över stafettpinnen, och målar i sitt filosofiska värv upp en bild hur
människans nedärvda benägenheter att organisera sig socialt samspelar med ny teknik.
Utvecklingen skapar nya maktstrukturer och lämnar samtidigt många vilsna förlorare i sitt
kölvatten.

De största och mest populära företagen säljer billiga prylar online, eller tillhandahåller
underhållning i form av musik, film, TV-serier, hasard- och datorspel. Varje klick registreras och
används för att anpassa utbudet och maximera säljinsatserna för snabbast möjliga återkoppling
och starkast möjliga belöningskänsla hos kunden. Våra stamlivsanpassade savannhjärnor har
lika svårt att hantera det digitala smörgåsbordet som ett äkta dito. Twitter, Instagram och
Facebook är som glass, kakor och smågodis för någon med lågt blodsocker.,Snart är både
kropp och hjärna fast i en manodepressiv loop som kräver allt starkare och snabbare stimuli för
att hantera dipparna. De AI-designade kickarna blir allt bättre i det korta, men långsiktigt tilltar
ständigt känslan av meningslöshet och brist på vare sig syfte eller egen vilja och kontroll. Du
som orkar läsa mina krönikor från första till sista meningen är som tur är utom fara. De flesta
ligger tyvärr sämre till och många är till och med stolta över att de inte läser böcker.

USAs president har nyligen föreslagit att USA borde stämma Facebook och Google, och
justitiedepartementet har inlett en undersökning om de ledande internetplattformarna skadat
konsumenterna genom minskad konkurrens och långsammare innovation. Regulatorerna ligger
ändå flera steg efter teknikföretagen och istället för att komma ifatt tappar de mark i ökande takt. Det kan leda till plötsliga, desperata, åtgärder som slår brett på tekniksektorn - särskilt företagen inom handel och social media där användardata utgör det stora värdet.

Ett israeliskt företag lovar att de kan skrapa data från de största konsumentsajterna i världen,
och Facebook säljer de mobilnummer de får in på sina uppmaningar att öka säkerheten med
2-faktorinloggning. Användarna själva bryr sig ändå inte om sin integritet och vad dagens
snabba kick kostar i framtida baksmälla. Det visade det senaste uppsvinget för den ryska appen
FaceApp tydligt. Personligen läser jag böcker varje dag samt använder anonyma sökmotorer
och döljer min identitet med VPN-teknik.

Framtidens viktigaste teknikföretag måste navigera USAs ökade intäktsbehov (högre skatt),
klumpiga och missriktade regleringsförsök och antingen dra nytta av människors passiva
önskan om underhållning och ständig stimulans, eller minoritetens, den framtida
nätverkselitens, aktiva strävan efter integritet och anonymitet.

Likt det publikfriande rökförbudet på svenska uteserveringar och förslag om sockerskatt (jag och många andra välkomnar friskare luft, men hade ännu hellre sett att fri företagsamhet fick råda), kan lagstiftarna först ge sig på sociala medier och spelsajter samt i steg två strömmad
underhållning. I en riktig centralstyrd dystopi kan till och med plattformar som mobiltelefoner,
sökmotorer och operativsystem få erfara vad politisk risk innebär.

Webbutvecklare använder sig av s.k. sludge-taktik för att med smart design införa en svårighet
och tröghet för kunden att fatta beslut företaget vill undvika. Det kan vara ett reseföretag som
gör det svårt att välja enbart handbagage. Motsatsen, nudge, i form av stora attraktiva
KÖP-knappar, är fortfarande populär hos både myndigheter och privata företag. Sludge är
emellertid på frammarsch även hos myndigheter som vill göra det svårare för dess invånare att
göra vad som faller dem in, när allt mer kompetenta algoritmer hackar sig djupare och djupare
in i vårt förhistoriskt grundade undermedvetna.

Räkna med att mycket förblir som det är, dvs. stora företag blir större och konkurrerar ut eller
förvärvar uppstickare. Då och då straffbeskattas och bötläggs de konsumentinriktade
teknikgiganterna, och något halvmonopol kanske t.o.m. bryts upp, men generellt blir nog
kostnaderna små i förhållande till deras tillväxt och marknadsvärden. Det är mer värt att äga en
andel av framtidens automatiseringsföretag, oavsett om vi pratar digital AI eller fysiska robotar,
än oroa sig över relativt sett allt svagare statsmakter. Samtidigt finns stor potential för företag
som skyddar användarnas integritet, dvs nischade utvecklare av datasäkerhetsprodukter och
anonyma betallösningar. En tredje kategori potentiella vinnare utgörs av mindre upphetsande
infrastrukturprodukter som affärssystem av olika slag.

Dessutom bubblar det bland verkligt användbara teknikföretag inom till exempel nanoteknik och bioteknik, som kan möjliggöra högre levnadsstandard på riktigt snarare än på låtsas, men attpricka rätt företag så här tidigt är omöjligt, och hagelbössa blir för dyrt. Nej, fokusera på företag med en befintlig och beprövad affärsmodell och marknad, och försök undvika enkla misstag istället för att leta raketer bland redan överhajpade förhoppningsföretag. Gallra fram dina investeringskandidater bland rimligt värderade, lite tråkigare och bortglömda företag, där den regulatoriska risken är lägre än för de stora konsumentinriktade och tjuvaktiga dataskraparna. Vad sägs till exempel om backbonebyggarna inom 5G och Industri 4.0?

 

Important legal information

Legal notice

This information is in the sole responsibility of the guest author and does not necessarily represent the opinion of Bank Vontobel Europe AG or any other company of the Vontobel Group. The further development of the index or a company as well as its share price depends on a large number of company-, group- and sector-specific as well as economic factors. When forming his investment decision, each investor must take into account the risk of price losses. Please note that investing in these products will not generate ongoing income.

The products are not capitalprotected, in the worst case a total loss of the invested capital is possible. In the event of insolvency of the issuer and the guarantor, the investor bears the risk of a total loss of his investment. In any case, investors should note that past performance and / or analysts' opinions are no adequate indicator of future performance. The performance of the underlyings depends on a variety of economic, entrepreneurial and political factors that should be taken into account in the formation of a market expectation.

2019-08-26 10:27:26

 

Lämna en kommentar

 

  

 

  

 

* Obligatoriska fält måste fyllas