Sentimentet för olja kan i höst vända uppåt igen

Terminspriset på WTI-olja har fallit från 124 till 90 på bara en månad. Det är trots en relativt gedigen konsensus om långvarig utbudsbrist på olja. Priset är hela vägen tillbaka till nivån som gällde innan Rysslands invasion av Ukraina. Det kanske verkar rimligt om man enbart tar hänsyn till själva kriget, i synnerhet om man väger in den ökade sannolikheten för recession i USA och Europa. Kortsiktigt är rörelsen därför inte förvånande i sig. Den är snarare precis vad man kan förvänta sig av hur allt kortare nyhetscykler driver finansiella marknader. Först rusade priset på grund av kriget.

Just nu består narrativet istället av inflationsbekämpning, kvantitativ åtstramning, höjda räntor, ekonomisk avmattning och att slaget om Ukraina kanske egentligen inte påverkade den globala tillgången på olja och gas så mycket. Lika fort kan sentimentet vända till fokus på Tysklands uppvärmningsbehov i vinter, stängda kärnkraftverk, ett OPEC som signalerar att höga oljepriser välkomnas snarare än bekämpas med ökade produktionskvoter samt långsiktigt fortsatt låga investeringar i oljeexploration på grund av dess ESG-status. Världen är fortfarande till fyra femtedelar beroende av kol och olja för sitt energibehov. Det betyder att efterfrågan på olja ökar, trots alla satsningar på förnyelsebar energi, samtidigt som tillgången minskar. Glöm heller inte att USAs president Biden tömmer landets strategiska oljereserv (SPR) så fort han kan för att bekämpa Ryssland och oljepriset på samma gång. Hans rådgivare har säkert förklarat att de två utgör public enemies 1 and 2, så här pratar vi om avancerat röstfiske en stund.

Lyfter man blicken bara lite till senare i höst så kan situationen vara helt annorlunda. I augusti och september genomförs de viktigaste midterm-valen i USA. Efter det kan Biden fylla på sin SPR igen när rösterna är avlagda. I november utses Xi Jinping till Kinas evigt grönskande ledare. Efter det kan Kina kosta på sig att bli mer aktivt på ett flertal områden efter att ha suttit stilla i båten inför Xis utnämning. Förändringarna kan inkludera hur landet hanterar Covid-pandemin, fastighetskrisen samt växande missnöje och demonstrationer. Kanske öppnar man upp landet och stimulerar mer igen. Om inte annat så ju kan det vara så att desto närmare vintern vi kommer desto mer lär vi se av ekonomisk avmattning i USA, en inflation som viker av nedåt, och ökad potential för en ny Powellsk Piruett eller åtminstone en paus i räntehöjningarna.

Det här resonemanget leder fram till oljesektorn. ConocoPhillips värderas på dagens 78 USD till 8,5 gånger vinsten. På 81 USD värderas branschkollegan Exxon Mobil samtidigt till 14 gånger vinsten och Chevron (133 USD/aktie) till 13 gånger vinsten 2021. Både Chevron och Exxon värderas till bara 7 gånger de kommande 12 månadernas vinstprognos och Conoco till bara drygt Price/Earnings=5. Uppenbarligen har marknaden ryckts med i det negativa narrativet, samt att resultatprognoserna inte har hunnit justeras ned i linje med det snabba oljeprisfallet senaste veckorna. Men jag tror inte prognoserna ska ned särskilt mycket heller. Kanske inte alls. Tvärtom kan oljepriset rusa uppåt igen lika snabbt som det rasade, eller ännu mer när utbudsbrist möter vinter och Rysslandsembargo. Då ska vinstestimaten upp inte ned, dvs i praktiken är P/E-talen ännu lägre än 5-7 för de stora amerikanska oljebolagen.

Det är förstås alltid otäckt att fånga fallande knivar, särskilt med tanke på hur snabbt och högt aktiekurserna steg från botten hösten 2020. Conocos aktie ökade nästan 400% i pris från cirka 25 till 125 USD. När priset nu snabbt fallit till närmare 75 USD förstår jag instinkten att hålla sig undan. Det kan kännas som om nedsidan räcker ända till startpunkten på 25-30 USD. Men i den andra vågskålen ligger en värdering på bara 5 gånger årsvinsten för Conoco, trots hög inflation, utbudsbrist och ett återhållsamt, prisökningsvänligt OPEC. Inte ens dubbla dagens kurs, dvs 155–160 USD vore annat än en rimlig värdering.

Visst finns risker i form av straffbeskattning till exempel, men det tror jag inte utgör en relevant risk förrän på mycket högre kurser och vinster. Bidens mer socialistiskt lagda partikamrat AOC (Alexandra Ocasio-Cortez) är trots allt fortfarande inte president och blir nog inte det förrän 2028. Då däremot börjar det kanske bli dags att avveckla innehavet i oljeaktier. Dels pga AOCs politik, dels för att förnybara energikällor och olika lagringsmetoder har hunnit byggas ut sex år längre än i dag. Tills dess ser det emellertid ut som öppet mål för Conoco et al., givet världens fokus på energi, men även på inflation och tilltagande konflikter globalt. Jag ser korrektionen i oljepris och oljeaktier som en högst tillfällig effekt av nyhetscykeln. Allt annat vore mycket märkligt när inflationen är den högsta 1980-talet och tilltagande geopolitiska spänningar medför friktion i all global handel, inte minst avseende olja och gas. 

Karl-Mikael Syding