Investeringsidé
Annons

Tvingas OPEC höja kvoterna när medlemmarna ändå gör som de vill?

mikael bild.jpg
Mikael Syding
17 jun 2019 | 3 Minimiera
Crude_oil_Header

Energi driver världen, men trots att oljereserver, oljeproduktion och oljeefterfrågan bara rör sig med enstaka procent på ett år så har oljepriset på sistone fått aktiemarknaden att se tam ut. OPEC, som snart samlas för ett viktigt möte den 25-26 juni, publicerade nyligen statistik för 2018. Underliggande fundamenta för oljemarknaden ser onekligen stabila ut.

Tvingas OPEC höja kvoterna när medlemmarna ändå gör som de vill?
Energi driver världen, men trots att oljereserver, oljeproduktion och oljeefterfrågan bara rör sig
med enstaka procent på ett år så har oljepriset på sistone fått aktiemarknaden att se tam ut.
OPEC, som snart samlas för ett viktigt möte den 25-26 juni, publicerade nyligen statistik för
2018. Underliggande fundamenta för oljemarknaden ser onekligen stabila ut:

Produktionen ökade med 1,6% till sin högsta nivå någonsin, och själva tillväxttakten var den
högsta sedan 2015. Det här var trots att just OPEC-länderna minskade sin produktion något,
vilket kompenserades av att USA har klivit upp till att bli världens största oljeproducent (före
Ryssland och Saudi-Arabien). Efterfrågan ökade enligt OPEC under 2018 med 1,5% och
bevisade oljereserver med bara 0,4%.

Oljepriserna har däremot åkt berg-och-dalbana senaste året:

I höstas rasade till exempel Brent-priset med 40% från 86 dollar till 50 dollar, och WTI ännu mer
från 76 till 43 dollar per fat (ett fat är 159 liter, vilket helt enkelt var så mycket som en stark
oljearbetare kunde hantera rent fysiskt). Därefter rusade priserna med hela 50% vardera under
våren, till 74 (Brent) respektive 63 dollar (WTI), drivet av bland annat starkare ekonomiska data
och oroligheter i mellanöstern och sydamerika.

Det är tydligen oljeterminer man ska handla om man vill fånga stora rörelser i tydliga trender.
Frågan är bara hur man ska veta vad som är en fundamentalt underbyggd trend och vad som är
ren överreaktion. Trots stabila fundamenta verkar ytterst små förändringar i utbud och
efterfrågan få extrema genomslag på priset. Det är till och med så att signalvärdet av potentiell
produktionsförändring är mycket viktigare än faktiska data. Just därför är OPEC-mötet och
medlemmarnas kvotefterlevnad så viktigt.

Många oljeexperter har varit skeptiska till prisuppgången i vår, men korrektionen på minus 20%
för båda kontrakten de senaste veckorna har ändå överraskat de flesta. Brent handlas i
skrivande stund till 61 dollar/fat och WTI till 51. Nedgången är särskilt förvånande med tanke på
tilltagande oroligheter i Hormuzsundet, där flera oljetankers har attackerats (av Iran, enligt USA)
i juni. Normalt betyder annars krigsrisk i mellanöstern och ett hot mot transporter genom
Hormuz kraftigt stigande priser.

Hur kan man förklara det senaste prisfallet?

Den kanske viktigaste faktorn heter just OPEC och dess medlemmar. På mötet om tio dagar på
huvudkontoret i Wien lär diskussionerna om frånvaron av produktionsdisciplin hos vissa av de
14 medlemmarna inom organisationen bli heta.

För nu när USA slår produktionsrekord på löpande band, samtidigt som miljöfrågor styr mycket
av världens agenda, är det osedvanligt dålig tajming av Saudi-Arabien och Iran att indikera att
de kan producera hur mycket olja som helst för export.

Den senaste månaden har också sämre utsikter för ekonomin i stora delar av världen, vilket
även reflekteras i förväntningar om räntesänkningar, gett ytterligare skäl att tro på fallande
oljepriser. På kort sikt har stigande oljelager understrukit säsongsmässigt ovanligt svag
efterfrågan på olja.

Ju lägre priset faller desto mer tvingas andra medlemmar producera för att balansera sina
budgetar, vilket medför ytterligare press nedåt på priset tills man når smärtgränsen för
marginalproducenten av olja. Den nivån är sannolikt mycket lägre än 50 (WTI) respektive 60
(Brent) dollar per fat, vilket framgick av oljeprisnivåerna 2016, så om oroligheterna runt
Venezuela och Iran skulle avta kan priset lätt falla ytterligare 20%.

Kinas oväntat framgångsrika initiativ för att utmana petrodollarsystemet genom oljehandel i
Renminbi utgör också en viktig pusselbit. Beroende på hur OPEC adresserar den frågan kan vi
få se de första stegen mot en ökad decentralisering av oljemarknaden, och i förlängningen
kanske till och med en upplösning av OPEC.

Givet alla övriga negativa faktorer som låg tillväxt, låga räntor, effektivare skifferoljeproduktion
med mera, så förefaller lägre oljepriser framöver mer sannolikt än högre. Men framför allt ska
man nog förvänta sig fortsatt stora rörelser åt båda hållen. Vågar du betta på utfallet av
OPEC-mötet den 25 juni?

Taggar: