En perfekt storm för energisektorn

En perfekt storm för energisektorn

den 31 mars 2022 författare Mikael Syding

Har du en strategi för dina investeringar? Har du funderat på vad din investeringsfilosofi egentligen är, vad du de facto har för fundamental grund för hur du placerar ditt finansiella kapital? Att tänka i termer av prioriteringar snarare än absoluta beslut kan hjälpa. Enkelt uttryckt så har du dels ett kapital (“pengar”), dels en ström av inkomster (“lön”, “avkastning”) och utgifter (“logi”, “transport”, “mat & vård”, “nöjen”). Du prioriterar hur mycket av intäkterna du ska göra av med idag och hur mycket som ska investeras vid sidan av det befintliga kapitalet. Och någonstans har du en bortre horisont där allt ska konsumeras av dig eller andra. Av det som investeras prioriterar du mellan olika tillgångsklasser, t.ex. aktier eller råvaror, och olika specifika enskilda val inom klasserna. Din uppgift som du har tilldelat dig själv är att maximera din förväntade livsupplevelse, med hänsyn till att undvika oacceptabla utfall på nedsidan.

Hur gör man det?

Om du till exempel köper bara guldtackor så har du kvar exakt dessa guldtackor när du går i pension eller när du vill konsumera värdet av tackorna. Du vet dock inte alls vad guldet kommer ha för utbytesrelation till det du faktiskt har behov av i framtiden, dvs mat, logi, transport, vård och nöjen. Du vet däremot att ingen kan leva på att äta guld, skydda sig genom att bo guldet, eller använda det för vård eller underhållning. Så om du bara ska ha guldtackor chansar du på att guld i framtiden har en viktig roll som ankare för penningsystemet eller att guldets unika fysikaliska egenskaper till slut visar sig vara guld värda. I annat fall står du där hungrig och frusen med en hög gula stenar. Det är en sådan “oacceptabel nedsida” som måste undvikas genom att investera i andra alternativ.

Det är inte lätt att investera, och det är inte lättare att investera utifrån stora övergripande makroteser än att genomföra mikroanalys av enstaka företag eller företagare. Analyser av typen “alla ska ju bo någonstans så köp fastighetsbolag” har inget värde om man inte vet priset på bolagen. Samma sak gäller förstås mat, bilar, underhållning online osv. Nej, uppgiften för en investerare är att tänka ut vilka relativpriser som ger ökad sannolikhet för en väl utförd Lustiga Huset-trappa – alltså att hoppa fram och tillbaka mellan tillräckligt bra investeringar baserat på deras för tillfället relativa värdeerbjudande. Frågan man vill ha svar på är om det just nu är bättre att ha till exempel mer guld (eller olja, eller fastigheter, mm) och mindre aktier eller tvärtom.

Man behöver inte alltid hålla koll på alla relativpriser samtidigt för att försöka vikta optimalt mellan tillgångsklasser och individuella aktier, eller andra enheter av en tillgångsklass. För det mesta duger det utmärkt att vara viktad ungefär som världen i stort, dvs bara äga någon slags genomsnittsposition – ett index. Då får man samma avkastning som alla andra investerare, vilket är lite bättre än ekonomin i stort, vilket i sin tur är klart bättre än för genomsnittspersonen (eftersom de flesta inte har så mycket kapital investerat utan balanserar sina intäkter och utgifter i varje enskild tidpunkt utan möjlighet till exponering mot systematisk kreativitet och skapande via aktiemarknaden).

Ibland skapas emellertid tydliga möjligheter, stora skevheter i relativprissättningar mellan olika bolag, branscher eller tillgångsklasser. Det är förstås svårt att säkert veta i förväg hur framtiden ska utveckla sig. Investeringar handlar om sannolikheter. Men med det sagt verkar en perfekt storm i positiv mening blåsa upp i energi- och råvarusegmenten av ekonomin relativt många andra branscher och klasser. Det beror på en kombination av flera olika faktorer, inte minst inflation på grund av 1) pandemirelaterade logistikproblem, 2) fallande populationstillväxt och 3) penningtryckande. Snabbt stigande priser gör ekonomin mindre effektiv pga svåröverskådliga relativprisförändringar samtidigt som realtillgångar stiger i pris. Olja och andra energirelaterade råvaror tillhör såväl de bästa indikatorerna som utgör själva vinnarna på inflation. Energi, förmågan att få saker att hända, har ett odiskutabelt värde. Utan energi, ingen aktivitet. Det gör att relativpriset på andra varor och tjänster faller relativt priset på energi tills prissättningen balanserar utbytesviljan för den mest motiverade marginalköparen av energi.

De senaste åren har miljöhänsyn medfört minskade investeringar i oljeproduktion. Det är förstås bra på lång sikt att minska förbränningen av fossila bränslen, men tyvärr har det gått lite för snabbt. Alltför sent har man insett att sol och vind inte är lika pålitligt som kol och olja. Sol och vind duger inte, särskilt inte på natten, om man inte har tillräckliga energilagringslösningar eller styrbar elektricitet och värme från kärnkraftverk. Utbyggnaden av sol och vind går dessutom ganska långsamt, eftersom man startar från en låg nivå och det kostar mycket energi att utvinna material till parkerna och att bygga dem. Och även när energiparkerna byggs ut krävs en enorm överdimensionering för att minimiproduktionen under mörka och vindstilla timmar ska vara tillräcklig.

Tyvärr krävs alltså annan säker och styrbar energiproduktion, vilket i praktiken betyder olja, kol, naturgas och kärnenergi. Rysslands krig mot Ukraina bygger till stora delar sannolikt på Ukrainas enorma naturgasresurser. Om utländska bolag som Shell hade fått utveckla dessa fyndigheter ostört skulle Rysslands export till Europa antagligen falla signifikant, särskilt om Europa och NATO inte gillar Putins politik. I vilket fall skulle enhetspriset på olja och gas ha fallit samtidigt med en minskad rysk försäljningsvolym. Det vore en katastrof för den ryska ekonomin, Putins återupprättande av den ryska stormakten och inte minst hans ego.

Putin var alltså tvungen att attackera Ukraina. Det medförde i sin tur ett bromsat flöde av olika former av kolbaserade energikällor och därmed en bristpå styrbar energi. En panisk huggsexa om den icke-ryska gas och olja som fanns att tillgå pressade därmed upp priserna till rekordnivåer. Efter det verkar det ha läckt ut ryska kolväten via Kina och Indien, men kriget och prisreaktionen har nu satt fokus på oljeberoendet en gång för alla. Samtidigt finns inga tecken på att investeringarna i oljeletande ska öka igen, inte så länge olja klassas som smutsigt – sannolikt för alltid. Det gör att olja kommer vara en ständig bristvara, om än i stadigt minskade volymer. Dessutom innebär minsta disruption i Ryssland, mellanöstern eller USAs skifferolja att priset spikar uppåt. Det innebär högst intressanta investeringsmöjligheter för vakna traders.

Stigande oljepriser lär emellertid åtföljas av fallande volymer för själva oljebolagen, så deras vinster stagnerar. Tack vare att många investerare avvecklar sitt ägande av bolag kopplade till utsläpp och global warming är ändå oljebolagen relativt billiga vilket medför hög avkastning för aktieägarna även om själva kursutvecklingen är måttlig. Därför är det bra att kombinera oljeinvesteringar med uranaktier. Det är den enda andra rimliga källan till pålitlig och utsläppsfri energi. Där oljebolagen bara utgör några få procent av börsens marknadsvärde är uranbolagen ännu en storleksordning mindre. Aktiemarknaden är värd tiotals trillion dollar, oljesektorn enstaka trillion och hela uransektorn räknas endast i tiotals billion dollar (miljarder). Det betyder att oavsett om man köper min syn eller inte, att energisektorn är undervärderad relativt det mesta annat på börsen, eftersom grunden för all ekonomisk produktion har blivit en bristvara och ändå än så länge ändå bara värderas till några procent av allt aktivitet som bygger på energi, så finns ett värdearbitrage mellan olja och uran. Skillnaden mellan olja och uran, förutom börsvärdet som räknas i många tiotals gånger skillnad, är att oljan är nu medan uranbolagen inte producerar vinster förrän om 5-7 år.

Som tur är behöver man inte välja. Man får göra sitt strategiska val till förmån för energisektorn framför datorspel, adminmjukvara, onlinekasinon, detaljhandelskedjor, streamingtjänster med mera. Och sedan kan man taktiskt allokera valfri mängd till dagens energi, olja, respektive morgondagens, i form av urangruvor.

Som ett tredje ben i energispelet finns en mer avlägsen framtid med sol- och vindkraft samt bilar med elmotorer och batterier. För detta krävs ofattbart stora mängder råvaror och fabriker. Och om någon tyckte att Europas beroende av Rysslands olja var obehagligt så kan man enkelt gissa vad de tycker om att Kina kontrollerar 90-100% av nyckelmaterielen till elmotorer och vindturbiner samt ena polen i batterierna, anoden (som består av grafit). Europeiska myndigheter kämpar därför nu febrilt för att få fram en egen gruvindustri, processindustri och fabriker för batterier och material till motorer och turbiner. Men om oljebolagen tycktes små och smutsiga relativt börsen, och uranbolagen ännu mindre och lite för radioaktiva, så är miljöspelarna i segmentet kritiska råvaror för förnybar energiproduktion ännu mindre, för att inte tala om beroende av politiska beslut och en lång startsträcka innan det kommer något material ur marken. Potentialen är förstås desto större i denna tredje energipelare, men tiden till konkret produktion är ännu lite längre än för uranbolagen.

En investerare idag måste bestämma sig för om man ska göra som alla andra, dvs vikta sig som börsen i stort, som index, som ekonomin, med samma andelar bostäder, metaller, energiinslag, aktiebranscher osv, med risk och chans för väsentligt annorlunda utfall än alla andra. Eller om man ska ta tillfället i akt och utnyttja den perfekta storm som uppstått pga inflation, miljöpolitik och geopolitik. Stormen beror på alltför snabb och demonisering av oljebranschen, Rysslands krig mot Ukraina, metallberoendet gentemot Kinas kommandoekonomi, samt USAs penningtryckpressars krig mot en global förkylning. Stormen gör att behovet av pålitlig energi, och lite längre fram på förnybar energi, leder till premiumpriser på olja, naturgas och uran, men av detta syns ännu nästan ingenting i börsvärderingarna. Det senare beror sannolikt på dels okunskap dels ett högt pris på tid och säkerhet. Oljan är på väg ut och den är stämplad som icke önskvärd. Urangruvorna är små och ofärdiga på flera års sikt. Dessutom är storleken på uranlagren okänd och den framtida efterfrågan osäker (trots att ett 50-tal reaktorer [dvs ett tillskott på cirka 10%] konstrueras just nu). Och till sist kan återupprepas att batterianodproducenter och ägare av fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller som Leading Edge Materials i dagsläget är många år bort från faktisk produktion.

Ja, oljan är det säkraste valet i dagens energiarbitrage, men missa inte övergången till uran och elektrifieringsmetaller. Det viktigaste är den strategiska relativpositioneringen kommande fem år, mellan historiskt extremt högt värderade börser och relativt sett extremt lågt värderade energirelaterade bolag. Detta gällde för tydlighets skull redan utan hänsyn till en tilltagande skeptisk syn på Ryssland och Kina och en mer robust hemmanära supply chain-uppbyggnad pga både pandemi och geopolitiska hänsyn. En perfekt storm är det och det är då man som strategisk och långsiktig investerare har möjlighet att göra en prioritering som leder till ett mycket annorlunda utfall än för genomsnittet, ett utfall som tack vare den perfekta stormen har ett väldigt högt förväntat värde.

Karl-Mikael Syding

 

Important legal information

Legal notice

This information is in the sole responsibility of the guest author and does not necessarily represent the opinion of Bank Vontobel Europe AG or any other company of the Vontobel Group. The further development of the index or a company as well as its share price depends on a large number of company-, group- and sector-specific as well as economic factors. When forming his investment decision, each investor must take into account the risk of price losses. Please note that investing in these products will not generate ongoing income.

The products are not capital protected, in the worst case a total loss of the invested capital is possible. In the event of insolvency of the issuer and the guarantor, the investor bears the risk of a total loss of his investment. In any case, investors should note that past performance and / or analysts' opinions are no adequate indicator of future performance. The performance of the underlyings depends on a variety of economic, entrepreneurial and political factors that should be taken into account in the formation of a market expectation.

2022-12-09 16:25:24

 

Lämna en kommentar

 

  

 

  

 

* Obligatoriska fält måste fyllas