Centralbanker hedgear mot sig själva

De senaste tio åren har centralbanker runt om i världen, framförallt i Ryssland, Kina och Kazakstan köpt mycket guld och världens centralbanker håller totalt cirka en femtedel av allt guld som någonsin grävts upp. Den senaste tiden har Europeiska centralbankers utökande av sina guldreserver förvånat guldmarknaden. Även om Polens totala guldreserv inte ökade avsevärt så tiofaldigade Ungern nyss sin reserv av den inflationssäkra tillgången.

Efter att ha fördjupat mig i centralbankernas förtrollande värld genom den ena boken efter den andra de senaste månaderna har jag fler frågor än någonsin. Om en centralbank ska verka för stabil penningpolitik och undvika framtida finansiella kriser, hur kommer det sig att det ofta är just på grund av politikerna som jobbar på centralbankerna dessa kriser sker? Varför sa en av USAs tidigare ordförande för Federal Reserve att framtida recessioner var omöjliga – när vi befann oss mitt i en? Och varför sa en annan att istället för att försöka förekomma kriserna stimulera ekonomin så pass mycket att det skulle ”väga upp” kriserna som följer.

Ett annat problem är det som låga- och negativa räntor medför. Bloomberg skrev en artikel där de kallade minusränta för ”desperat agerande av centralbanker” och förklarade att detta medför att centralbankerna straffar de banker som samlar pengar på hög eftersom det medför ökade kostnader och därmed tvingar bankerna att låna ut mer pengar – till högre risk – för att inte få betala för de pengar de har.

Dessutom undrar jag hur det kommer sig att man menar att så kallade QE-program, som låter centralbanker komma runt det faktum att de inte får köpa statsobligationer direkt från staten och därmed betalar storbankerna för att fungera som mellanhänder eller så kallade ”primary dealers” som det kallas, ska leda till minskad systemrisk i banksystemet. Är detta ett resultat av låga räntor som leder till för hög utlåning och för högt risktagande för bankerna?

Under medeltiden i Storbritannien fick de till slut elda upp sitt monetära system beståendes av så kallade ”tally sticks” eller träpinnar eftersom den dåvarande centralbanken hade skapat så mycket nya ”tally sticks” att de förlorade köpkraft och till slut föreföll värdelösa. I försöket att elda upp några av pinnarna brann även banken ned. Två år efter att Bank of England grundades uppgick den totala guldreserven till bara £36 000 eller bara 2 procent av de totala pengar som fanns i omlopp – trots att de borde lärt sig av sitt tidigare misstag om vad som händer om man trycker för mycket pengar. År 1791 skrev Thomas Jefferson ett brev till den dåvarande motsvarigheten till the Fed i USA där han kritiserade den penningpolitik som ledde till att människor och företag lånade för mycket pengar. År 1792 skedde den så kallade ”panikraschen” till följd av att bankerna krävde tillbaka de pengar de lånat ut – eftersom de lånat ut dem för billigt.

Varför köper centralbanker guld? Guld – den inflationssäkra tillgången – som används som en hedge mot andra tillgångar. Varför vill centralbanken säkra mot sitt eget agerande och vad betyder det för oss vanliga investerare?

Är de senaste årens köp av guld av centralbanker ett tecken på att de för första gången genom historien har lärt sig något? –

Anna Svahn