Brus och signaler

När senaste inflationssiffrorna presenterades under första halvan av maj ryggade marknaderna tillbaka av förvåning. Konsumentpriser i USA hade stigit 4,2 procent på årsbasis i April, vilket var den snabbast ökningen sedan 2008. Trots att Janet Yellen bara för några veckor sedan nämnde räntehöjningar som en möjlighet om en inte att förlägsen framtiden om inflationen skulle dra iväg för mycket var det ingen som trodde att det var ett tecken på att Yellen och andra redan visste att konsumentpriserna stigit mer än de tidigare trott.

Det som är förvånande i den här historien är att investerare inte kunde förutse vad som höll på att hända. De senaste månaderna har bjudit på fler än en signal om att konsumentpriser var på väg upp, inte minst genom kraftigt stigande råvarupriser som synts globala matprisindex vilket stigit med flera procentenheter varje månad. För att inte tala om att flertalet CFOs från stora bolag som Coca Cola, Whirpool, Procter and Gamble för att nämna några, vid de senaste kvartalsrapporterna varit tydliga med att deras marginaler pressats så pass mycket av stigande råvarupriser att de tvingas höja priserna.

Så var ska man som investerare placera sina pengar om man på bästa sätt vill skydda sitt kapital mot inflation? Vilka tillgångar har historiskt presterat sämre eller bättre under perioder av hög inflation, och hur skiljer man på brus och signaler när man ska försöka parera marknader som kanske sedan tidigare är obekanta?

Först och främst behöver man som investerare se verkligheten för vad den är. Sättet man mäter inflation på har förändrats och utvecklats sedan Federal Reserve startades 1913. Från början var inflation enbart ett mått på expansionen av penningmängden. När USA som sista land lämnade guldmyntfoten ändrade man istället definitionen till en allmän ökning av konsumentpriser. Då menade man fortfarande att inflation varken var nödvändigt eller ens positivt för ekonomin, men i takt med att penningtryckande har finansierat statsbudgeten har definitionen och mantrat kring stigande konsumentpriser förändrats. Från ett mål om under 2 procent årligen, till att försöka nå 2 procent årligen, och nu, att försöka låta inflationen överstiga 2 procent årligen eftersom den, enligt Federal Reserve, legat så långt under de senaste åren. Det är dock långt från sanningen.

Den svarta linjen visar inflationen per år så som rapporterats av Fed sedan 1990, och den röda linjen ett alternativt inflationsmått, som mäter på samma sätt som man tidigare gjort, innan innehåll i de korgar av produkter som används för att mäta inflation, bytts ut mot andra mått. Inflationen är alltså betydligt högre än vad som rapporteras.

Historiskt har aktier varit ett sämre alternativ under perioder av hög inflation. Och trots att historien inte lämnar några garantier för framtiden så är det mer än stigande inflation som pekar på att aktier kanske inte kommer att vara den mest attraktiva investeringen de kommande åren. Förutom att aktier generellt redan handlas till historiskt höga multiplar och stretchade värderingar, så leder också inflationsoron till att marknaden prisar in räntehöjningar med 100 procents sannolikhet under nästa år - något som skulle kunna pressa ned värderingarna något.

Istället har råvaror presterat bra under tider med hög inflation. De senaste månadernas rally är, om man ska tro att marknaden befinner sig i ett tidigt stadie av en ny så kallad supercykel, bara början på en längre periods stigande priser av reella tillgångar. Om man till det även adderar att Kinas tillväxt lett till ett strukturellt underskott av bland annat jordbruksråvaror, så ser utsikterna fortsatt ljusa ut, trots att priset på till exempel majs och sojabönor stigit nästan 100 procent på tolv månader.