Investeringsidé
Annons

Cykliskt uppsving inom olja och oljeservice?

2022-09-20_KOS.png
Karl O.Strøm
20 sep 2022 | 2 Minimiera
eu-banken-header

Oljerelaterade aktier har varit ett av de få områden där de har varit starka under den nuvarande björnmarknaden. Kommer det att fortsätta?

När sommarsemestern är över är det tidigt på hösten dags för ett antal stora konferenser, ofta arrangerade av mäklarfirmor, banker eller branschorganisationer. En av de mest kända i Norge hölls i Oslo förra veckan, och jag hade nöjet att delta. Konferensen har historiskt sett dominerats av företag med anknytning till prospektering, utvinning, transport och bearbetning av olja och gas, samt de tjänstebranscher som omger dessa. Under de senaste åren har det också funnits ett ökande antal företag som fokuserar på förnybar energi, särskilt havsbaserad vindkraft. Många av dem som bygger, äger och driver sådana anläggningar är också traditionella olje- och gasföretag, och serviceindustrin är i stort sett densamma.

Norska medier bevakade konferensen grundligt, och det finns många rapporter. Skarp formulerade uttalanden från profilerade investerare tenderar att få mest uppmärksamhet, men det allmänna intrycket var utan tvekan detta: Konferensen var fullpackad, till den grad att dörrarna fick stängas vid vissa företagspresentationer när det inte ens fanns ståplatser kvar i salarna. Stämningen präglades av optimism både bland investerare och företag. Det skedde förmodligen också en del entusiastiska aktieköp både under dagen och kvällen när vinet kom i glasen. Många av de presenterande företagen fick se sina aktiekurser sätta nya vecko- eller månadshögsta under onsdagen och torsdagen, för att sedan falla till nya veckolägsta under fredagen när stämningen på marknaden blev sämre.

För den fond jag förvaltar är energi den sektor vi har näst mest fokus på efter teknik. Vi inkluderar då hela energisektorn i bredare bemärkelse än olja, som kan beskrivas mer ingående i ett senare inlägg. Medan tech för närvarande har motvind från nästan alla håll har energi utan tvekan haft mer medvind. Kan man göra några kvalificerade gissningar om hur utvecklingen inom oljesektorn kommer att se ut framöver?

Nja, som vanligt är det en komplicerad bild och ingen vet framtiden. Låt mig dock kasta ut några pusselbitar av kommentarer och överväganden som jag ser det just nu.

  • - Stämningen bland både investerare och företag verkar vara god. Optimistiska investerare köper aktier och optimistiska företag gör investeringar. Detta stöder en fortsatt uppgång.
  • - Den tekniska trenden i prisdiagrammen för de flesta olje- och gasproducenter som Equinor, AkerBP, Shell, Exxon och Chevron är uppåtgående. Den välkända ETF:en för energisektorn XLE i USA nådde dock sin preliminära årstopp den 8 juni, föll sedan med 27 % på en månad och har sedan klättrat upp till fredagen för att stänga 15 % under årstoppen. Sektorfonden handlas för närvarande fortfarande över sina 50-, 100- och 200-dagars glidande medelvärden, och dessa är staplade ovanpå varandra. Tekniskt sett är alltså uppåttrenden fortfarande intakt, men den är inte särskilt stark.
  • - Oljebolagens intäkter är direkt beroende av oljepriset, och deras vilja att göra framtida investeringar påverkas till stor del av deras syn på den långsiktiga utvecklingen av denna råvara. Oljepriset uppvisar inte samma grad av teknisk styrka som oljebolagen. På kort sikt handlas oljan nu under både 200, 100 och 50 dagars glidande medelvärden. Det är inte särskilt starkt. I ett mer långsiktigt diagram (nedan) ser vi att priset nu ligger under 1-årsgenomsnittet, men vid 90 USD/fat är det fortfarande 10 USD över 2-årsgenomsnittet och nära 20 USD över 10-årsgenomsnittet. Återigen, OK men inte särskilt starkt.
2022-09-20_KO
Oljepriset (Brent) med månatliga candlesticks Grå linje är 12 månaders glidande medelvärde, blå linje 24 månader och brun linje 120 månader. Med andra ord: 1, 2 och 10 års glidande medelvärde. Källa: Källa: Infront.
  • - Det långsiktiga diagrammet över oljepriset visar den tidigare tiden då priset låg mellan 100 och 120 USD. Denna period ledde till kraftiga överinvesteringar och en efterföljande nedgång och kapacitetsöverskott. Oljebolagen kommer ihåg detta. De minns också mycket väl att det inte är mer än två år sedan priset var nere och rörde vid 20 USD (och att amerikansk olja under en kort stund hade ett negativt värde).
  • - Oljebolagens investeringar utgör en dominerande del av oljeservicebolagens inkomster. Hösten är traditionellt sett budgettid för oljebolagen, och en nedgång i oljepriset ner mot 10-årssnittet nu kommer sannolikt inte att öka investeringsviljan. Analyser som presenterades på konferensen visade också att investeringarna ökar något jämfört med 2020 och 2021, men ligger fortfarande på låga nivåer. Det framkom också att det är mindre och oberoende oljebolag som ökar investeringarna först. De stora (så kallade Oil Majors) håller fortfarande igen. Detta är inte ovanligt i början av en uppgångscykel, men får en också att ifrågasätta styrkan, hastigheten och tidpunkten för en sådan uppgång.
  • - Jag vill dock nämna att jag runt om på konferensen hörde anekdotiska berättelser som tydde på att några av de större oljebolagen hade ett drag av desperation när de såg den kommande åtstramningen av tillgången till resurser i försörjningskedjan. Tills vi ser detta återspeglas i konkret ökade investeringar är det dock svårt att lägga någon särskild vikt vid detta. Men det är goda historier och vi har sett detta förut, det är det som skapar cykler.
  • - Osäkerheten kring den kommande investeringsnivån återspeglas i viss mån i oljeservicebolagens stadgar. Den amerikanska ETF:en för oljetjänstesektorn OIH har en svagare teknisk bild än den ovan nämnda XLE som innehåller oljebolagen. OIH nådde sin preliminära årshögsta den 7 juni och föll sedan nästan vertikalt med 36 % på 26 dagar. ETF:n domineras av de stora tjänsteföretagen som Schlumberger och Halliburton. Flera mindre service- och riggföretag fick se sina aktiekurser halveras på en månad. Detta är inte ett starkt tekniskt beteende och tyder på en lurande nervositet bland investerarna. I skrivande stund handlas OIH under sitt 200-dagars glidande medelvärde, medan detta samt 50- och 100-dagarsgenomsnittet ligger nära varandra och rör sig i sidled. Jag skulle karakterisera den nuvarande trenden som oklar.
  • - Fundamentalt sett är tjänstesektorn mycket cyklisk. Många av segmenten är mycket kapitalintensiva eftersom företagen måste äga eller ha tillgång till riggar, fartyg och annan tung utrustning. Detta kostar mycket att bygga och underhålla. Om det finns överkapacitet kommer frestelsen att vara stor att hyra ut utrustning (t.ex. riggar) till låga räntor bara för att täcka räntor och underhåll. Alternativet är ofta konkurs. Det är först när räntorna har legat på en hög nivå under lång tid som det verkar lönsamt att bygga upp ny kapacitet. När många gör detta kan kapaciteten återigen anses överstiga efterfrågan och lägga grunden för en ny nedgång. Mitt intryck från konferensen är att vi är långt ifrån att se en ny våg av byggande ännu. Det finns fortfarande ett överhängande utbud från den tidigare cykeltoppen. Företagen har också omstrukturerats i varierande grad. Vissa har gått igenom detta (till exempel i en kapitel 11-konkurs), medan andra fortfarande har en balansräkning som präglas av för mycket skulder. När det gäller kapacitet och priser verkar vi stå inför en period av klart ökande lönsamhet för många av företagen i sektorn, men balansräkningarna och ägarförhållandena i vissa av företagen gör bilden komplicerad för en aktieinvesterare. Det bör helst finnas lite kapital kvar när skulden är betald.
  • - Kapitalintensiv industri är till sin natur räntekänslig, och räntorna är på väg upp i full fart. Den amerikanska femåriga statsobligationsräntan är nu högre än för tio år sedan. Utöver detta måste investerare lägga till en riskpremie, och denna kreditpremie har också ökat. Högre räntor gynnar investeringar med inkomster på kort sikt, och vi ser detta genom en liten vilja bland de större företagen att göra prospekterings- och produktionsinvesteringar med kassaflöden långt in i framtiden. Detta hämmar ökad produktion och kapacitetsutvidgning och stöder därmed en längre period av högre oljepriser. Samtidigt leder höga räntor sällan till jubel från företag som måste refinansiera sina skulder, och de är många i den här sektorn.

Som vanligt är det svårt att dra några tydliga slutsatser på aktiemarknaden. Som tekniker anser jag att det något svaga oljepriset ger anledning till försiktighet, liksom den häpnadsväckande höga hastighet med vilken många aktiekurser föll under sommarens korrigering. Å andra sidan finns det tydliga tecken på ökad täthet och lönsamhet inom vissa segment, och argumenten för en längre återhämtningscykel inom dessa verkar goda. Jag tror att det kan vara klokt att upprätta en lista över aktier som man vill äga för en längre sväng uppåt och utnyttja en svag marknad och en eventuell dipp i oljepriset i höst för att gå in i dessa på förmodligen bra nivåer. Annars kommer svängningarna som alltid att skapa kortsiktiga möjligheter som kan ge bra affärer på vägen.

Disclaimer: Efter många år i mäklarbranschen publicerade jag 2021 "Paleo Trading": How to trade like a Hunter-Gatherer" och lanserade en hedgefond som handlar enligt de principer som beskrivs i boken. Vontobel frågade om jag ville skriva inlägg för deras blogg, liknande det som handlare och förvaltare gör i andra länder. Det betonas att inget som skrivs på denna blogg ska betraktas som personliga råd eller en konkret uppmaning att ta positioner. Var och en måste vara ansvarig för sina egna beslut och sätta sig in i de produkter man använder.

Taggar: